Den tredje dagen började tungt på vissa håll. Man skulle kunna tro att det var tyngst för Pregnant, men han hade inga större bekymmer. Clit liverapporterade in en bakisnivå 3 på en femgradig skala, vilket han bedömde inte vara så farligt. Men för Daloo var skallen tung, och det var svårt för honom att få i sig särskilt mycket frukost. Att må sådär en sådan här morgon kan sägas vara inte så lite orutinerat. På dagens program stod nämligen Oktoberfest! Hur många chanser får man egentligen till det? Som tur är kan Daloo konsten att fokusera på det som är viktigt, dvs. han kan ta sig i kragen och kämpa i sig den första ölen så att han kommer igång igen.
Eftersom det var måndag stängde frukosten tidigare än den gjort på söndagsmorgonen. Detta var något som uppmärksammades av HawkEye som tur var, för annars kanske man hade bommat den. Efter frukosten checkade man ut från hotellet, men lämnade bagaget i hotellets bagagerum, och började sedan vandra mot Die Wiesn.
Framme på området var planen att satsa på ett tält som serverar Löwenbräu, då detta var den sort man inte smakat på än. Inte för att man trodde att den skulle smaka särskilt mycket annorlunda, men smaka måste man ju. Det blev tältet som hette Löwenbräu Festhalle. Bordet fick man dela med ett gäng muppar från Australien/Nya Zeeland i lederhosen. Appropå lederhosen, överallt i München flödade det av muppar i lederhosen och töser i Dirndl, man kunde se dem i varje gathörn. Och på Oktoberfest var de i majoritet, det var nästan så att deltagarna var sugna på att skaffa ett par egna.
Öl beställdes till bordet, och trots att den smakade gott var det inledningsvis tungt för Daloo. Tungt var det även för Clit, som hade en rejäl karl på bänken bakom sig, och de satt båda och mös rygg mot rygg. Enligt Clit blev det sjukt varmt och klibbigt, och det gick så långt att Clit övertygade de andra om att försöka hitta andra sittplatser. Det skulle dock visa sig att detta var totalt förbjudet, man var tvungen att sitta kvar på sina tilldelade platser, så Clit fick vackert sätta sig på sin mysiga plats igen.
Tiden fördrevs med att spela lite top trumps, och så många rundor som avklarades i årets tävling har det aldrig blivit förut. Clit föreslog sedan att mupparna från down under skulle bjudas in att vara med, och det var de gärna! De var nästan överväldigade över att få vara det. Därmed fördubblades nästan antalet deltagare, och allt eftersom mer öl dracks blev det bitvis lite klurigt att hålla koll på att alla la sina kort som de skulle. Mupparna var imponerade av spelet och undrade lite hur man kom med på ett kort. De fick veta att det gällde att imponera på Daloo, vad de inte fick veta var att det går lika bra att vara muppiga! Försök gjordes i alla fall försöka övertyga Daloo om att de antingen drack mycket öl, att de var starka, eller sjukt hårda!
Trots att man hade kul i tältet hade det nu blivit läge att fixa lite käk. Clit lämnade sin tröja vid bordet och hoppades på så vis att man inte skulle bli av med platserna. Det som lockade magarna mest var erbjudandet om en halv meter bratwurst! Att bratwursten sen var trådsmal var inget som det skyltades med. Korven serverades i en baguett som var ganska svårtuggad. Betyget på denna maträtt blev inte bättre än medelmåttigt. Efter att ha fått lite mat i magen blev det tillbakagång till Löwenbräu-tältet, och som tur var fanns platserna kvar.
En tävling fanns kvar att avgöra, nämligen öl på tid. Och det är en tuff gren att avgöra på Oktoberfest, i och med att öl endast serveras som mass! För att kompensera för detta beslutades det att slå tärningen 4 gånger istället för normala 2. Kvar i tävlingen var en gruppspelsmatch och sen finalen. Down under mupparna ville givetvis vara med på det här också, och det skulle visa sig att en av dem vann gruppspelsmatchen!
Till bordet anslöt nu även två israeler. Mellan öl på tid rundorna blev det lite mer top trumps, och då fick även israelerna vara med. Så här tre liter öl in i på dagen hade den goda oktoberfeststämningen infunnit sig, och samtliga kring bordet var glada i hågen, även HawkEye som drack det dyra vattnet som serverades i tältet. Finalen i öl på tid var det sista som EA-deltagarna hann med innan det var dags att bege sig mot flygplatsen. Down under mupparna nominerades givetvis som årets gästlirare!
Nu var de tre öldrickarna lite lagom runda under tofflorna och det var bitvis lite svårt att hålla ihop flocken på vägen mot hotellet för att hämta bagaget. På hotellet hämtade man ut bagaget och sedan bar det av mot Hauptbahnhof för att ta tåget ut till flygplatsen. Under tågresan började dagen och hela helgen göra sig påmind hos deltagarna, bakfylla och trötthet gjorde det lite tungt. Clits flyg skulle gå en timme senare än de övrigas flyg, och Clit hade även loungebiljett, så han var inte alltför nedslagen att få vara där själv. Han hade i och för sig lite planer på att försöka få med någon av de övriga in där, men det visade sig inte funka.
Att checka in till flyget på flygplatsen visade sig vara lite klurigt, så det fick skötas online på telefonen. HawkEye hade checkat in redan innan man anlände till flygplatsen, men inte Daloo och Pregnant. Daloo försökte därför göra detta precis utanför säkerhetskontrollen, men misslyckades... Därför fick HawkEye checka in även de övriga två, och sen maila boardingpassen till Daloo och Pregnant. Till Daloo kom dock inget boardingkort, och när Daloo påpekar detta för HawkEye, att han måste skrivit fel email-adress, hade HawkEye redan raderat pdf:en med boardingpassen. Som tur var hade de kommit fram till Pregnant, och han kunde lösa så att Daloo kom igenom boardingpasskontrollen.
Innanför säkerhetskontrollen blev temat lite leta efter dasset! Första försöket slutade i en källare vid en låst dörr. Nästa försök slutade även det i en källare, men där fanns som tur va en toalett. Utöver detta hanns inte mycker mer med, utan sedan var det dags att boarda planet. Medan planet taxar ut från gaten gör dock Daloo en skrämmande upptäckt: var är kameran? Den var borta... Lätt panik uppstår, var kan den vara. Av någon anledning hade de tre EA-deltagarna inte fått platser tillsammans, utan Daloo och Pregnant satt bredvid varandra med HawkEye en rad framför. Tillsammans försöker man dock komma ihåg när man senast sett Daloos kamera. Man kommer överens om att den användes i Oktoberfesttältet för att fota down under mupparna, men därefter var det oklart, även om Daloo kände sig säker på att han fick med sig den därifrån.
Den försvunna kameran lade rejäl sordin på stämningen resten av resan. Daloo funderar över vart han kan ha glömt kameran, och får idéen att han kanske glömt den på hotellet. Daloo och HawkEye var nämligen på toaletten i samband med att bagaget hämtades. Flyget hem gick via Berlin, och framme i Berlin ringer Daloo ner till hotellet för att kolla om de hittat kameran, men det hade de inte. Den lilla förhoppning som byggts upp grusades alltså snabbt igen... Berlin Tegel är en lite konstig flygplats. Normalt sett behöver man inte gå ut utanför säkerhetskontrollen när man ska byta flyg, men det behövde man här, och det blev en säkerhetskontrollgenomgång igen. I väntan på flyget mot Köpenhamn passade Daloo och HawkEye på att käka lite, medan Pregnant inte var sugen på käk.
Flyget till Köpenhamn klarades av utan intermezzon och väl framme på Kastrup ville man bara komma hem. Med ynka 30 sekunder missar man ett Öresundståg, och givetvis var nästa tåg försenat... Hem kom man i alla fall till slut, och den 12:e upplagan av Engelska Away var därmed slut.
Dagen efter kontaktade Daloo flygplatsen för att höra om de hittat kameran, men det hade de inte. Han ringde även tågets hittegodsavdelning, men de hade heller inte hittat den, men de tyckte att han kunde ringa en gång till lite senare. Men det visade sig vara svårt att komma fram till dem en gång till. Och under letandet efter alternativa nummer till dem hittar Daloo en databas för upphittade saker i tunnelbanesystemet. Visserligen hade den inte försvunnit på tunnelbanan, men Daloo testade att göra en sökning. Och döm av hans förvåning när det visar sig att en kamera av Daloos modell upphittats under måndagen. Daloo blir helt upprymd och ringer snabbt tunnelbanesystemets hittegodsavdelning. En tysk svarar i andra änden, och han kan ingen engelska, och Daloos tyska är för dålig. Daloo lyckas dock förstå att han ska vänta vid luren så ska han få prata med en engelskspråkig person. Efter ungefär en minuts väntan bryts samtalet... Daloo ringer upp igen och kommer fram till samma tysk, och han verkade inte nöjd med att åter få Daloo på tråden... Återigen slutar väntadet på en engelskspråkig operatör med att samtalet bryts.... Daloo letar efter om det finns något mer nummer att ringa, men hittar inget, och försöker därför på samma nummer igen. Tredje gången gillt kom han dock fram till en engelsktalande. Daloo berättar sitt ärende, och när mannen får höra att Daloo åkt tåg och inte tunnelbana är han på väg att lägga på eftersom Daloo då måste ringa någon annan. Men Daloo lyckas förmedla att han sökt i databasen och han kollar därför upp det och hittar samma sak. Förmodligen har Daloo ställt ifrån sig kameran på centralstationen och någon hittat den där och lämnat in den till tunnelbanans hittegodsavdelning. Daloo får i alla fall en mail-adress till hittegodsavdelningen, den han pratade med var tydligen bara en representant för trafikbolaget och inte specifikt för hittegodsavdelningen.
Daloo lyckas övertyga hittegodsavdelningen om att det är hans kamera och han får veta att han kan beställa hämtning av den för transport hem med valfri budfirma. Det visar sig dock vara lättare sagt än gjort. För det första är inte tjänsten upphämtning utanför Sverige tillgänglig för privatpersoner p.g.a. importregler, men det skulle gå att lösa om en företagsansluten kund gjorde beställningen. Nästa problem var dock svårare att lösa. Budfirmorna erbjöd inte tjänsten att paketera kameran, och hittegodsavdelningen gjorde inte det heller... Lösningen fick istället bli att Daloo fick köpa flygbiljetter och flyga ner själv... Två månader senare flög därför Daloo åter till München och hämtade kameran. Som tur var var vädret najs denna dag, och currywursten och Augustinern till lunch smakade delikat. Och kameran återficks!
Bilder
Tredje och sista dagen var det Oktoberfest som gällde. Clit och Pregnant var så laddade att HawkEye knappt hängde med.
Daloo hade en tung morgon, men efter en liter Löwenbräu var han ok igen.
HawkEye njöt nog inte lika mycket av Oktoberfest som av lördagens föreställning på Allianz Arena.
Blir man inte törstig av den här bilden gillar man nog inte bärs!
Clit var inte helt nöjd med bordsgrannen rakt bakom sig... det gick lite väl hett till!
Bordsgrannarna var från down under.
Pregnant gav Oktoberfest tummen upp.
Dagens lunch blev en halv meter bratwurst, synd bara att den skulle vara trådsmal.
Mupparna satsade på att komma med som ett kort i top trumps-leken. Det återstår att se om de lyckas.
Dagens vinnare i öl på tid, tyvärr utom tävlan för honom.
Så här glad var Pregnant när det var dags att åka hem...
...medan Clit tog det lite varsammare med glädjen. Det här var förresten sista bilden som togs innan kameran kom bort...
Två månader efter avslutad EA17 återfick Daloo sin kamera, då blev han så här glad.
Die Wiesn såg lite annorlunda ut när det inte var Oktoberfest.
Givetvis passade Daloo på att njuta av Reinheitsgebot när han ändå var på plats i München. Tyvärr räknas den inte i öltävlingen.
|
