|
|
Det här var dagen då vi steg upp i ottan för att åka till den engelska huvudstaden London. För att återupprepa den förra Englandsvistelsens succé tog vi med oss hamburgare att förtära i världsmetropolen, p.g.a. av dess stekning hann vi dock inte med att käka någon frukost. Detta fick vi istället inhandla på Tesco precis innan vi intog Megabusbussen till London. Ett enhälligt beslut tidigare under veckan gjorde att öltävlingen startade då bussen började rulla, det dröjde dock tills DaLoo slukat sin macka innan första ölen knäcktes. Övriga medlemmar var dock inte sena att hänga på, och snart dracks det vid varje bro, varje omkörning, varje får, varje röd bil, m.m.
Snart insågs dock att ölen var på väg att ta slut oerhört fort, och ordförande Clit gick in och beordrade alla att stilla sig lite. Medlemmarna rasade och för att lösa konflikten iscensatte ordföranden en trippelspelning av Boten Anna, tre walkman-mobiler samtidigt. Detta visade sig dock vara svårt att synka, ända tills CH da Bock la sig i! Hela bussen började gunga i takt med musiken, trots att majoriteten inte hade en aning om vad det var för musik de lyssnade på. Ungefär i detta läge visar det sig att vi är framme och tvingas bort från den trygga tillvaron i bussen, innan den lämnas hinner dock alla utom DaLoo att tömma blåsan. Han får dessutom en öl i handen, som han automatiskt knäcker, och inser för sent att det kanske inte var en bra idé, eftersom vakterna på Victoria Station kan inte uppskattar folk med öl i handen som ska pissa. I brist på bättre alternativ var han tvungen att häva ölen i ett svep för att därefter springa mot närmsta dass.
Då klockan var mycket var det hög tid för oss att ta oss mot Charlton. En promenad tog oss från Victoria till Charing Cross. På vägen hann vi med en del turistande, vi såg bl.a. Big Ben och Westminister Abbey. Framme på stationen hinner vi precis se vårt tåg rulla ut från perrongen, och vi tvingas vänta en halvtimme. Ingen tid går dock till spillo när engelska är i farten, utan vi passar då på att käka lite medhavda hamburgare. Ett stånd precis utanför stationen säljer fotbollströjor billigt, och vi letar febrilt efter en Charltontröja, men en sådan finns tyvärr inte, skandal!
Efter lite knappt en halvtimmes tågresa är vi framme i Charlton, och det börjar dra ihop sig för match. Vi hade egentligen planerat att känna av stämningen lite på de lokala pubarna, men då klockan var mycket var det bara att följa lämmeltåget mot The Valley. Väl inne upptäcker vi till vår stora förtjusning att ett ”Abba Tribute”-band lirar, och på innerplan går en lönnfet och skallig gammal man och mottar publikens jubel, ingen i engelska vet det är, men vi jublar ändå (det visar sig i efterhand vara Charlton-legendaren Derek 'Killer' Hales). Som om inte det vore nog sitter det ett klistermärke med svensk text på en av kassapparaterna i baren, tyvärr ett AIK-klistermärke…
Tyvärr får bara Charlton med sig en poäng efter att ha tappat en 1-0-ledning med 20 minuter kvar. Engelska försökte dock göra vad vi kunde för att det skulle gå bättre, och vi passade även på att visa de röe i norr vad vi tycker om dem. Efter att ha stannat till på en lokal butik och handlat lite öl satt vi åter på tåget och återvände till centrala London. Det diskuterades vilt om vi skulle bege oss till Towern och turista lite, men förslaget röstades ner och istället vandrade vi till drottningens park, Green Park, och spelade lite Top Trumps. Ölen tog dock slut, och Clit och DaLoo tog på sig det ärorika uppdraget att köpa ny. Det visar sig dock svårare än väntat att hitta en affär, först när Clit frågar en uteliggare lyckas vi hitta rätt.
Efter en del öl och Top Trumps blir det sedan dags för oss att bege oss mot bussen och hemfärden. Därinnan lyckas dock Bock att få en fripiss, genom att göra en Macgyver! Väl på Victoria får Urin och Bock uppdraget att köpa dricka till hemresan, och de gör det med besked. När de kommer tillbaka är det med ett varsitt flak Forster´s, och vi inser att vi har en riktig partyresa framför oss. Stämningen stiger då vi upptäcker att vi ska åka en dubbeldäckare hem och att det är väldigt lite folk, dvs. ingen som kan bli störd av oss. Tyvärr upptäcker vi att en busskontrollant placerat sig endast ett fåtal säten framför oss, och vi börjar därför partyt långsamt, men när vi närmar oss slutmålet är vi i full gång! Vad som hände från det att vi steg av bussen tills att vi var tillbaka i Clits hus tänker jag inte kommentera, tyvärr kan det dock hända att dessa aktiviteter har fångats på film…
|
|
|
